Medan jag lyssnade till dessa förfärliga beskrivningar, började jag att kallsvettas av upprördhet i sinnet och kunde endast med svårighet hålla tillbaka rop av smärta, för jag tyckte mig redan känna förtappelsens pina. Så brukade predikanten uppehålla sig en stund vid livets osäkerhet: Ena ögonblicket kunde vi vara här och i nästa i helvetet, ena ögonblicket på jorden och i nästa i Himmelen. Tänkte vi välja eldsjön och demonernas sällskap, eller Himmelens lycksalighet, med änglarna som vårt sällskap? Skulle vi höra de jämrandes röster och förbannelserna från de förlorade själarna genom all evighet, eller sjunga hyllningssånger till Jesus framför tronen?