Förvecklingar över helgelsen
Ibland metodisterna hade jag hört mycket om helgelse, men hade ingen klar uppfattning därom. Denna välsignelse tycktes vara mig fjärran, ett renhetens tillstånd, som jag aldrig skulle få uppleva. Jag hade sett personer mista sina kroppskrafter under påverkan av stark mental sinnesrörelse och hade hört detta sägas utgöra helgelsens vittnesbörd. Men jag kunde inte fatta, vad som var nödvändigt för fullständig hängivelse för Gud. Mina kristna vänner sade till mig: ”Tro på Jesus nu! Tro, att Han tar emot Dig nu!” Detta prövade jag att göra, men fann det omöjligt att tro, att jag hade erhållit en välsignelse som, tycktes det mig, skulle kännas starkt i hela kroppen. Jag förundrades över, att mitt eget hjärtas hårdhet gjorde det omöjligt för mig, att erfara den andens upphöjelse, som andra uppvisade. I mina egna ögon var jag olik dem, och skulle alltid komma att utestängas från hjärtats heliga, fullständiga glädje.