Då stigen blev ändå smalare, förstod vi, att vi inte längre kunde resa säkert på hästryggen. Vi lämnade hästarna och gick till fots i enkelt led, varvid den ene följde i den andres fotspår. Nu sänktes tunna (191) rep ned från toppen på den vita bergväggen. Vi grep ivrigt dessa hjälpmedel, för att hålla balansen på den smala stigen. Då vi vandrade vidare, följde repen med oss. Till sist blev stigen så smal, att vi menade, att det skulle vara tryggare, att gå utan skor. Vi drog dem av oss och gick åter ett stycke väg. Snart blev vi eniga om, att det var mera säkert, att gå utan strumpor, så vi tog också av dem och fortsatte barfota.