Ellen G. Whites Liv i Skisser kapitel 30. 191.     Från sida 191 i den engelska utgåva.tillbaka

Att färdas på den smala Stigen

Faran för, att störta ned i avgrunden, blev hela tiden större. Vi pressade oss mot bergväggen, likväl fick vi inget fotfäste på stigen - den var för smal. Så lade vi nästan hela vår tyngd på repen, i det att vi ropade: ”Vi blir burna uppifrån!” Alla ropade dessa ord. Då vi hörde skratt och munterhet, som tycktes komma från avgrunden, ryste vi. Vi hörde eder, vulgära kvickheter och tarvliga, nedriga sånger. Vi hörde musik och larmande skrattsalvor blandade med förbannelser, ångestrop och bitter klagan - och vi ansträngde oss mera, än någonsin, för att fortsätta på den smala, vanskliga stigen. Många gånger måste vi luta hela vikten mot repen, som blev tjockare, då vi nådde längre framåt.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.