På eftermiddagen var det vanskligt, att bana sig väg upp till talarstolen genom den stående människomassan. Då jag nådde fram till den, väntade mig ett hav av huvuden. Det stora tältet var fyllt, och tusentals stod utanför, och utgjorde en levande mur på omkring en meters tjocklek. Lungorna och strupen smärtade (226) svårt; ändå trodde jag, att Gud skulle hjälpa mig vid detta betydelsefulla tillfälle. Herren gav mig frimodighet till, att tala till den omåttligt stora skaran om ämnet kristen nykterhet. Medan jag talade, glömde jag min trötthet och smärta, och jag insåg, att jag talade till människor, som inte betraktade mina yttranden som tomt prat. Predikan varade i över en timme, och bemöttes allt igenom av den största uppmärksamhet.