Min förväntan, att få se män med motbjudande ansikten, kom på skam; många av dem tycktes vara förståndiga och somliga var personer med goda anlag. De var klädda i den enkla, men ordentliga, fängelsedräkten, deras hår var prydligt och deras kängor putsade. Då jag betraktade de olika ansiktsuttrycken, tänkte jag: ”Alla dessa män har fått bestämda gåvor, eller talanger, till att bruka för Guds ära och till gagn för världen; men de har föraktat dessa Himmelens gåvor, missbrukat dem.” Då jag såg unga män från arton till tjugo och trettio år, tänkte jag på deras olyckliga mödrar och på den sorg och de samvetsförebråelser, som blivit deras bittra lott. Många av dessa mödrars hjärtan hade krossats på grund av deras barns ogudaktiga uppförande.