Då alla var samlade, läste broder Carter en psalm. Alla hade sångböcker och stämde hjärtligt in i sången. En, som var duktig musiker, spelade orgel. Jag öppnade så mötet med bön och alla stämde på nytt in i sång. Jag talade utifrån Johannes’ ord: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han (234) uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” Första Johannesbrevet 3:1-2.