Då nästan alla hade uppsökt sina privathytter, förblev jag på däck. Kaptenen hade gett mig en däcksstol och ylleplädar som skydd mot den kalla luften. Jag visste, att i fall jag ginge in i hytten, skulle jag bli sjösjuk. Natten kom, mörkret täckte havet, och de stora böljorna slog ursinnigt emot skeppet. Detta stora skepp var blott en leksak för det nådeslösa vattnet; men skeppet övervakades och skyddades på sin kurs av himmelska änglar, utskickade av Gud, till att fullgöra Hans påbud. Om inte för detta, skulle vi ha blivit uppslukade på ett ögonblick, utan att ett spår av det praktfulla skeppet skulle ha lämnats. Men den Gud, som ger korparna mat, som räknar våra huvudhår, sviker oss ej.