Äldstebroder Haskell talade på Fredagens eftermiddag och afton. På Sabbatsförmiddagen sade jag några uppmuntrande ord till dem, som hade ansträngt sig så mycket, för att delta vid mötet. Jag sade åt dem, att ju strängare vädret är, desto nödvändigare är det, att vi får solskenet från Guds närhet. När detta liv är som bäst, är det blott den kristnes vinter; och vinterns dystra vindar – besvikelser, förluster, smärta och pina – är vår lott här; men vårt hopp sträcker sig fram till den kristnes sommar, när vårt klimat blir ett annat, vi lämnar (240) alla vinterns luftströmmar och våldsamma oväder bakom oss, och reser till de boningar, som Jesus har gett Sig av, för att bereda åt dem, som älskar Honom.