Till sist nådde vi det sista trappsteget och stod framför en dörr. Här bad han mig om, att lämna alla de ting, som jag hade tagit med mig. Jag lade dem glatt ifrån mig; så öppnade han dörren och bjöd mig, att stiga in. Med ens stod jag framför Jesus. Det gick inte att ta miste på det sköna ansiktsuttrycket. Denna min av välvilja och majestät kunde inte tillhöra någon annan. Då Hans blick vilade på mig, visste jag med detsamma, att Han var medveten om varje omständighet i mitt liv och alla mina innersta tankar och känslor.