Sympati och ett vänligt råd Jag betrodde nu alla mina bekymmer och min förvirring åt min mor. Hon var synnerligen medlidsam och uppmuntrade mig och sade, att jag skulle uppsöka äldstebroder Stockman för råd; han förkunnade adventläran i Portland. Jag hyste stor tillit till honom, för han var en hängiven tjänare i Kristus. Efter att ha hört min berättelse, lade han handen ömt på mitt huvud och sade med tårar i ögonen: ”Ellen, Du är bara ett barn. Dina erfarenheter är verkligen enastående för en i Din känsliga ålder. Jesus måste bereda Dig för ett särskilt arbete.” |