Fastän jag var väldigt ung, framstod frälsningsplanen kristallklar för mig och min personliga erfarenhet hade varit så markant, att, genom att betrakta detta, visste jag att det var min plikt, att fortsätta mina ansträngningar för dyrbara själar och att be samt bekänna Kristus vid varje lägligt tillfälle. Hela min tillvaro uppoffrades åt min Mästares tjänst. Komma vad komma ville, jag beslutade mig för att behaga Gud och leva som en, som förväntade sig, att Frälsaren skulle komma och belöna de trofasta. Jag kände mig som ett litet barn, som kommer till Gud, som till sin far, och frågade Honom, vad Han ville att jag skulle göra. Då min plikt alltså gjorts tydlig för mig, var det min största lycka att utföra den. De, som var äldre än jag i erfarenhet, försökte att hålla mig tillbaka och kyla ned min trosiver; men med Jesu leende strålande i mitt liv och Guds kärlek i mitt hjärta, vandrade jag vidare med glädjefylld ande.