(34) Strax efter det, att jag hade gått in i byggnaden, kom det en skräck över mig och en förnimmelse av skam över, att jag måste ödmjuka mig inför detta folk; men jag tycktes måsta röra mig framåt och gick långsamt kring pelaren, för att vända mig mot Lammet. Samtidigt ljöd det en basun, templet skakades, segerrop från de församlade heliga skallade, en väldig strålglans upplyste byggnaden, varefter allt blev fullständigt mörkt. Det lyckliga folket hade samtliga försvunnit med strålglansen och jag var lämnad ensam i nattens stilla avskyvärdhet.