En soffa ställdes fram nära talarstolen, med ryggen mot församlingen. Äldstebroder Waggoner talade om budskapets upprinnelse och första period, samt dess framåtskridande till och med 1882. Det var en stor församling, och flera affärsmän från Heraldsburg hade infunnit sig. Då äldstebroder Waggoner hade avslutat sitt tal, sade fru White: ”Hjälp mig upp på fötterna.” Syster Ings och hennes son lyfte upp henne, och så fördes hon fram till talarstolen. I det, att hon grep tag i predikstolen med bägge händer, började hon, lågmält, att säga till folket, att detta kunde vara sista gången de skulle få höra hennes röst på lägermötet. Efter att hon hade yttrat några få meningar, inträffade det en förändring hos hennes stämma och uppträdande. Hon kände en rysning av helande kraft. (263) Rösten blev starkare, och meningarna allt klarare. I takt med talets fortsättning märktes hennes tilltagande kraft. Hon stod stadigt, och behövde inte greppa talarstolen för stöd.