De två senaste somrarna kom jag alldeles in på dödens portar, och då jag förmodade, att det skulle behaga Herren, att låta mig vila i graven, kände jag den smärtsammaste förtrytelse över, att mina skriverier inte var fullbordade. Genom Guds försyn har mitt liv skonats, och min hälsa har på nytt återställts. Jag tackar Herren för Hans barmhärtighet och älskvärda vänlighet mot mig. Jag har känt mig klar för en resa öster- eller västerut, om min uppgift görs tydlig; men som svar på min bön: ’Herre, vad vill Du, att jag skall göra?’, kommer svaret till mig: ’Vila i lugn och ro, tills Herren säger åt Dig att åka.’