Hemma hos broder Hicks, där hon var inkvarterad, blev hon besökt av en äldre dam, vars man var våldsamt emot hennes kristna liv. Deras samtal varade en timme. Efter detta ville hon, trött, svag och rådvill, dra sig tillbaka till sitt rum och be. Hon gick upp för trappan, föll på knä vid sängen, och innan hon hade yttrat sitt första ord i bönen, kände hon, att hela rummet doftade ljuvligt av rosor. Då hon tittade sig omkring, för att se, var doften kom från, såg hon, att rummet badade i ett mjukt, silveraktigt ljus. Smärtan och tröttheten försvann genast. Sinnets rådvillhet och modlöshet upphörde, och ersattes av hopp, tröst och frid i hjärtat. |