Det gick några månader efter vårt samtal, innan jag hörde något mera om denna läropunkt; men under tiden hade mitt sinne varit upptaget av frågan. Då jag hörde denna trospunkt förkunnas, tog jag den för att vara sanningen. Från och med den gång, då ljuset om dödens sömn intog mitt sinne, klarnade gåtan om uppståndelsen och dessa stora händelser fick, i sig själva, en ny och upphöjd betydelse. Mitt sinne hade ofta störts av sina ansträngningar, att koppla ihop den omedelbara lönen eller dödens straff med det erkända faktumet, att det skulle ske en framtida uppståndelse och dom. I fall själen vid döden ginge till evig lycka eller (50) olycka, varför skulle det då behövas en uppståndelse av den skröpliga och uppruttnade lekamen?