Många föräldrar, som önskade att sända sina barn till skolan, tyckte, att den borde placeras nära en av de större städer, där många sjundedags-adventister bodde. De menade, att trettio, fyrtio tunnland mark inte långt från Sydney eller Melbourne skulle vara mycket bättre, än ett stort, vildvuxet område utanför Newcastle. Andra motsatte sig platsen, eftersom de trodde, att markens näringsfattigdom skulle ge dåliga skördar. Fru White hade en ljusare syn på markområdets värde, och då den rundhänta gåvan på $ 5 000 skänkt av vänner från Afrika möjliggjorde köpet av marken, skrev hon: ”Jag kände sådan tacksamhet i hjärtat, då jag insåg, att Guds försyn hade överfört området i vår ägo; och jag längtar efter, att högt prisa Gud för en så gynnsam situation.”