’Vi kan ingenting göra’, sade jag, ’med mindre vi har medel, och jag vet inte, var pengarna skall komma ifrån. Vi har ingen skolbyggnad. Allt verkar stå stilla. Men jag tänker inte uppmuntra till vantro. Jag vill och tänker arbeta i tro. Jag har känt mig frestad till, att berätta om ett nedslående kapitel i vår erfarenhet; men jag vill tala om tron. I fall vi ser på de ting, som är synliga, kommer vi att mista modet. Vi behöver drista oss till, att bruka jorden, plöja i hoppet, i tro. Vi skulle se ett mått av framgång, om alla skulle arbeta förståndsmässigt, och med uppriktig satsning skulle lägga fröna i marken. Nuläget är inte smickrande, men mitt samlade ljus säger, att nu är det (361) såningstid. Arbetet på skolområdet är vår lärobok; för vi hanterar marken ingående, med hopp om, att få ut något i framtiden. Alltså måste vi beså denna missions mark med sanningens frön.’