Det återstod en resurs - det förenade och osjälviska samarbetet från alla, med deras yttersta ansträngningar, för att klara av det till synes omöjliga. Fru White bestämde sig för, att gå till folket med en personlig vädjan. ”Vi beslutade om ett möte på Söndagens morgon klockan sex, och sammankallade församlingen”, skrev hon senare angående de därpå följande veckornas erfarenheter. ”Vi lade fram läget för bröderna och systrarna, och uppfordrade till frivilligt arbete. Trettio män och kvinnor erbjöd sin hjälp vid arbetet, och fastän det var svårt för dem, att undvara tiden, fortsatte en stark grupp, att arbeta dag efter dag, tills byggnaderna stod färdiga, rena och utrustade, klara för bruk på den fastslagna dagen för skolinvigningen.”