Då vi började verket med skolan, för åtta år sedan, tjänade de studerande omkring $2 000 om år på hantverksarbete; det vill säga, de arbetade tillräckligt, för att få en kredit på $2 000 om år. Detta arbete har stadigt tilltagit från då till dags dato, och våra senaste räkenskaper, från den 30. september, 1908, (378) visar, att de studerande under fjolåret tjänade $20 000 till sin utbildning.” [Anm.: Vid 1913 års Generalkonferenssamling rapporterade professor Machlan fortsatt framgång inom Avondales hantverksavdelningar. ”Skolans hantverksinriktning”, förklarade han, ”är väldigt intressant såväl som värdefull. Det senaste året har femtiofem procent av de studerande betalat sina samlade omkostnader genom arbete, trettiofem procent har betalat hälften av sina skolavgifter, medan endast tio procent har varit fullt betalande elever.”] (Church and Sabbath School Bulletin {Församlings- och Sabbatsskolbulletinen}1913, s. 154.) . . . . . Sedan lanseringen av verket Såningsmannen, har vi aldrig bett om ett enda öre i bidrag från fältet. Vi tror, att när Herren säger, att en hantverksskola kan bedrivas framgångsrikt, både ekonomiskt och annorledes, återstår det bara för oss, att fatta tag om löftet och bevisa, att Hans ord är sanna.