(440) Två år före olyckan, som framskyndade hennes död, var fru White friare från lidande och allmänna krämpor, än hon hade varit under någon annan del av sitt liv. Vid ett tillfälle svek krafterna alldeles, men snart nog återhämtade hon sig, och fungerade åter igen förhållandevis väl. Hennes ledsagare brukade ta henne ut för en tur med häst och vagn i tjänligt väder, och detta medförde stillsam variation. Hon brukade klara av, att gå från sitt rum på övre våningen till sin hästvagn utan hjälp. Men hennes skelett blev allt mera böjt med åren, och vännerna kunde inte hoppas på ett mycket längre liv för hennes vidkommande.