Under sin sista sjukdoms veckor och månader hölls fru White uppe av samma tro och tillit samt av samma hopp, som hade kännetecknat hennes livserfarenhet i hennes friska dagar. Hennes personliga vittnesbörd var jämnt glatt och hennes mod starkt. Hon menade, att hennes dagar låg i Guds händer, och att Hans närhet hela tiden var med henne. Kort efter att ha gjorts hjälplös av olyckan, vittnade hon om sin Frälsare: ”Jesus är min välsignade Återlösare, och jag älskar Honom av hela mitt väsen.” Och igen: ”Jag ser ljus i Hans ljus. Jag delar Hans glädje och frid. Jag skådar barmhärtighet i Hans barmhärtighet, och kärlek i Hans kärlek.” Till fröken Sara McEnterfer, sin mångåriga sekreterare, sade hon: ”Om jag bara får se min Frälsares ansikte, blir jag fullt nöjd.” |