Det behagliga kontorsrummet på andra våningen i fru Whites hem var den bästa platsen för patient och sjukvårdare, och här låg hon för det mesta, omgiven av ting hon kom ihåg från ett mera aktivt liv, som hon hade vant sig vid så länge. Rummet var ljust och luftigt. I en hörna släppte ett rödbrunt fönster in mängder av sol i kammaren. Här stod hennes gamla skrivstol. Denna blev omvandlad till länstol, som hon lyftes över i nästan varje dag, efter det, att den första tidens obehag efter olyckan var över. Utsikten från denna soldränkta hörna var behaglig och varierad, och hon njöt i stora drag av vårens och försommarens skiftande skönhet.