Hennes liv var ett offervilligt liv. I fattigdom, med dålig hälsa, med egna och familjens sjukdomar, arbetade hon med händerna jämte maken, sparade ihop till de viktigaste förnödenheterna, ingöt hopp och uppmuntran i andra trots egen, svår modlöshet. Ja, hon idkade ovanligt stor självförnekelse och självförsakelse för andras skull. Hon har gett bort mycket mera, än det, som skulle ha säkrat hennes bekvämlighet. Hennes vädjanden till andra har gått ut på, att göra, göra, göra för Gud och mänskligheten; men härvidlag har hon blivit starkt välsignad av Gud. Hon har stirrat döden i vitögat många gånger, hennes vänner har gett upp henne som död, hon har förklarats vara döende upprepade gånger av läkare; ändå har hon vid flera tillfällen mirakulöst blivit rask igen.