Ju mera de påminner om Kristus, desto mera sörjer de över sin brist på likhet med Honom; ty deras samveten är känsliga, och de betraktar synden som Gud betraktar den. Hos dem står Gud högt i ära, likaså Hans frälsningsplan; och i sina hjärtan – som gjorts ödmjuka genom insikten om deras egen ovärdighet – jublar de över, att räknas som medlemmar av den kungliga familjen, som den Evige Kungens söner och döttrar.