Kristus säkrade aldrig frid genom kompromiss. Guds tjänares hjärtan kommer att flöda över av kärlek till och medlidande för de felande, såsom framgår av liknelsen om det vilsegångna fåret; men de kommer inte att ha något gott att säga om synden. De visar äkta vänskap, som åthutar för felaktigheter och synd utan partiskhet och hycklande. Jesus levde mitt ibland ett syndigt och vrångt släkte. Han skulle endast ha uppnått frid med världen, genom att låta människorna förbli ovarnade, oåthutade, men det skulle inte ha stämt överens med frälsningsplanen. — Brev 12, 1890.