Varje individ måste själv samvetsgrant inta sin hållning rörande denna fråga i vördnad för Gud. Ämnet bör framläggas nogsamt i en anda av ömsinthet och kärlek. Endast Gud har rätt till, att tala bestämt härvidlag; ge därför Gud tillfälle till, att verka genom Sin Helige Ande på sinnet, så att den enskilde blir i allt övertygad och förvissad, vad gäller detta viktiga steg. En anda av kamp och ordstrid bör aldrig få fotfäste och tillåtas, att dirigera på den här punkten. Ryck inte Herrens verk ur Hans händer och fatta det med Era egna. De, som samvetsgrant har (374) intagit sin hållning till förmån för Guds bud, kommer, om de bemöts korrekt, att godta all väsentlig sanning. Dock fordrar hanteringen av mänskliga sinnen visdom. För vissa tar det längre tid, att inse och förstå vissa närbesläktade sanningar, än för andra. Detta gäller i synnerhet frågan om omdop, men de leds likväl av en gudomlig hand – en gudomlig ande gör intryck på deras hjärtan, och de kommer att veta, vad de bör göra och göra det.