Prästerna och rådsherrarna på Kristi tid väckte framgångsrikt slöddrets lidelser, eftersom dessa var ovetande, och litade på människor. Härigenom förleddes de till, att avsäga sig Frälsaren och förkasta Kristus samt att välja ut en rövare och mördare i Hans ställe. Arbetet i Södern skall göras utan buller och bång. Sant omvända missionärer, med en börda för verket, bör söka vishet från Gud, och sedan med all den takt de kan uppbringa träda ut på fältet. Läkarmissionärer kan hitta ett fält, där det går att mildra plågorna hos dem, som lider av kroppslig skröplighet. De bör ha medel, så att de förmår att kläda de nakna och mätta de hungriga. Kristen hjälp uträttar mera, än utförandet av predikningar... Medarbetarna bör vara Kristuslika, så att de genom föreskrift och föredöme utövar ett upplyftande inflytande. De bör framhäva de lämpligaste, enklaste lärdomar från Kristi liv för människorna. De bör inte uppehålla sig för länge vid lärosatser, eller delar hos vår tro, som kan te sig märkliga och nymodiga; nej, de skall hellre framställa Kristi lidanden och (401) offer; de bör betona Hans rättfärdighet och uppenbara Hans nåd; de bör ge prov på Hans renhet och heliga karaktär. Arbetarna i Södern kommer att behöva lära folket rad för rad, föreskrift efter föreskrift, här litet grand och där litet grand. — The Review and Herald, den 24. december, 1895.