Vi bad ivrigt med honom och sade till honom att jag inte vågade låta han går över tröskeln till han sade framför Gud och änglar och de som satt dar, ”Jag vill från idag vara en kristen.” Hur mitt hjärta sjöng när han sade detta. Han sov inte denna natt. Han sade att så snart som han lovade det verkade han vara på en ny väg. Hans tankar verkade renade, hans mål ändrade och ansvaret som han tog verkade så alvarligt att han inte kunde sova. Nästa dag talade om för chefen att han inte kunde jobba för honom längre. Han sov endast lite under 3 nätter. Han var glad och tacksam att Herren hade visat till honom hans nåd och kärlek. – Brev 59, 1886.