Verkliga förkunnare känner till den Helige Andes inte verkan på människors hjärtan. De nöjer sig med all enkelhet vid sina religiösa sammankomster. I stället för betona Hela Kyrkan Sjunger, koncentrerar de sig på studiet av Guds Ord, och hyllar Gud av hjärtat. Framför yttre pynt ser de till inte pynt, en ödmjuk och saktmodig andes skönhet. I deras mun finns det inte en falsk tunga. — Manuskript 21, 1891.