Tjusiga kläder, utsökt sjungande och instrumentalmusik i kyrkan manar inte änglakören till sång. I Guds ögon är detta att likställa med grenarna på det ofruktsamma trädet, som bara hade flotta löv att skryta med. Kristus spanar efter frukt, efter godhetens och medkännandets samt kärlekens grundsatser. Dylikt återger himmelens principer, och när de framträder i människors leverne, kan vi veta, att Kristus har gestaltats i deras inre, att hoppet om härlighet lever i dem. En församling kan vara fattigast i landet, utan musik och yttre åthävor, men om de äger dessa goda egenskaper, törs medlemmarna stämma upp i sång, ty Kristi glädje bor i deras själar, och den (512) kan de bära fram som ett behagligt rökelseoffer till Gud. — Manuskript 123, 1899.