En kväll tycktes jag närvara vid ett rådsmöte, där det här ärendet dryftades. Då sade en väldigt allvarlig, distingerad herre: (498) ”Ni ber om, att Herren skall väcka talangfulla män och kvinnor, som överlåter sig åt verket. Ni har sådana personer mitt ibland Er; dessa behöver bli igenkända.” Flera kloka förslag framfördes och sedan yttrades ord med ungefär den lydelse, som jag återger. Han sade: ”Jag vill göra Er uppmärksamma på de skickliga sångare, som kunde utvecklas ytterligare; ty den mänskliga sångrösten är en av Gud givna förmågor, som skall användas till Hans ära. Rättfärdighetens fiende gör ingående bruk av denna förmåga i sin tjänst. Därmed förvrängs, felanvänds det, som är en gåva från Gud till själars välsignelse. Härigenom gynnas Satans avsikter. Sångförmågan är en välsignelse, om den helgas i Herrens tjänst för Hans saks skull. _____ har talang, men den är förbisedd. Hennes ställning bör omvärderas, för då kommer hennes kunnande att dra folk, varvid de kommer att uppfatta sanningens budskap. — Brev 62, 1893.