När de rika lämnas i sticket, utan nämnvärda försök till deras frälsning, blir de (557) allt mera sina egna idéers fångar. Deras egna tankegångar och funderingar lämnar evigheten därhän. De blir allt mera stolta och själviska, hårdhjärtade och oemottagliga; de tror, att alla bara vill åt deras pengar, medan de fattiga avundas de rika, som snarare behöver medlidande, än avundsjuka riktad mot sig. Om den frälsande sanningens kraft tar dem i sitt hägn, kommer arbetet med Guds rikes bygge att bli långt framgångsrikare. — Manuskript 66, 1894.