Från tid till annan kan det hända, (620) att en Kristi efterföljare av omständigheterna tvingas att bevittna scener med ohelgad njutning, men det sker med sorg i hjärtat. Språket är inte språket i Kanaan, och ett Guds barn uppsöker aldrig dylika sammankomster. När vederbörande av nöden hamnar i sammanhang, som han eller hon inte valt själv, må personen luta sig emot Gud, så kommer Herren att bevara den kristne i fråga. Dock skall vederbörande icke rucka på sina principer i något fall, oavsett frestelsen. |