Predikanten kan tro att han med sin fantasifulla vältalighet har utfört något stort då han gav Guds hjord föda. Åhörarna kan vara av den åsikten att de aldrig tidigare har lyssnat till så sköna ämnen, och att de aldrig har sett sanningen klädd i ett så vackert språk, och när Gud presenterades för dem i Sin storhet, märkte de en glöd av sinnesrörelse. Men anledningen till all denna hänryckning, har sin grund i dessa fantasifulla framställningar. Där kan vara sanningar, men alltför ofta är de inte en föda som kommer att styrka dem inför det dagliga livets strider. - Manuskript 59, 1900.