Herren sänder ut sina tjänare till att framhålla Livets Ord, inte för att predika ”filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar” och inte heller för att ägna sig åt ”det tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det”, utan för att förkunna evangeliet, ”som är en Guds kraft som frälser var och en som tror”. Paulus skrev till Timoteus: ”Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike; predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.” I denna befallning har varje predikant en beskrivning av sitt uppdrag – ett uppdrag som han bara kan fullgöra genom att det löfte uppfylls, som Jesus gav Sina lärjungar: ”Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Kol. 2; 8; 1 Tim. 6:20; Rom. 1:16; 2 Tim. 4:1- 5; Matt. 28: 20.