I åratal har bristande klokskap visats i bemötandet av personer, som åtar sig och främjar Herrens verk på svåra platser. Dessa män måste ofta överanstränga sig. De har litet pengar att satsa på verkets framåtskridande, och de nödgas offra mycket för att gynna verksamheten. De arbetar för en liten lön och är ytterst sparsamma. De vädjar till folket om medel, och de föregår själva med givmilt föredöme. De prisar Gud för det, som blir uträttat, väl medvetna om att Han är deras tros Upphov och Fullbordare, och att det är tack vare Hans kraft, som de alls når framåt.