Den yngre arbetaren får inte gå så helt upp i sin överordnades ideer och åsikter, att han förlorar sin individualitet. Han får inte förlora sin egen identitet i den som undervisar honom, så att han inte vågar använda sitt eget omdöme, utan gör det som han blir tillsagd utan hänsyn till sin egen förståelse av vad som är rätt och riktigt. Det är hans privileium att själv lära sig av den store Läraren. Om den han arbetar tillsammans med följer en väg, som inte står i överensstämmelse med ett ”Så säger Herren!”, bör han inte gå till någon utomstående utan vända sig till sin överordnade i arbetet och lägga fram saken för honom och fritt uttrycka sina tankar. Då kan lärjungen bli till välsignelse för läraren. Han måste trofast utföra sin plikt. Gud kommer inte att anse honom som oskyldig om han ser genom fingrarna med ett felaktigt handlingssätt, oavsett hur stort inflytande eller hur stort ansvar den har som handlat orätt.