Bön- och vittnesbördsmöten bör vara tillfällen till särskild hjälp och uppmuntran. Alla bör betrakta det som ett privilegium att kunna delta. Låt var och en som bär Kristi namn, ha något att säga i vittnesbördsmötet! Vittnesbörden bör vara korta och av en sådan karaktär, att de kommer att vara till hjälp för andra. Ingenting kommer så fullständigt att döda tillbedjans ande, som när en enskild person använder 20 eller 30 minuter till ett långt vittnesbörd. Detta betyder död för andligheten i mötet.