Fåret som har förvillat sig bort från hjorden, är den mest hjälplösa av alla skapade varelser. Någon måste leta efter det, för det kan inte finna vägen hem. Så är det med den själ som har vandrat bort från Gud. Den är lika hjälplös som det förlorade fåret och om inte Gud i sin kärlek kommer den till hjälp, kan den aldrig finna vägen tillbaka till Honom. Vilket medlidande, vilken sorg och vilken uthållighet bör då inte underherden lägga i dagen i sitt sökande efter förlorade själar! Hur villig bör han inte vara till att uthärda självförnekelse, möda och umbäranden!