I liknelsen om det förlorade fåret går herden ut för att söka efter ett enda får - det allra minsta antal som går att räkna. När Han upptäcker att ett av Hans får saknas, ser Han inte sorglöst på hjorden som är trygg inne i huset och säger: ”Jag har nittionio får och det skulle kosta Mig alltför mycket besvär att gå ut och söka efter det som har gått vilse. Låt det komma tillbaka av sig självt, så skall Jag låsa upp dörren till fållan och släppa in det!” Nej, så fort fåret har kommit bort, fylls herden av sorg och ängslan. Han lämnar de nittionio i fållan och går ut för att söka efter det, som har kommit bort. Det spelar ingen roll hur mörk och stormig natten är och hur farlig och osäker vägen kan vara eller hur långvarigt och tröttande sökandet kan bli. Han ger Sig inte förrän Han har funnit fåret.