Predikanthustrur bör leva ett gudshängivet liv, ett liv i bön. Men somliga vill njuta av en religion, i vilken man inte behöver bära några kors och som inte kräver någon självförnekelse eller ansträngning från deras sida. I stället för att tappert stå på egna ben, bära sitt personliga ansvar och lita på att Gud vill ge dem kraft, har de en stor del av tiden varit beroende av andra och fått sitt andliga liv från dem. Om de bara tillitsfullt och i barnslig förtröstan ville lita på Gud, fästa sin håg vid Jesus och ha Jesus som centrum för sin tillgivenhet och få sitt liv från Kristus, det levande vinträdet, hur mycket gott skulle de då inte kunna uträtta, vilken hjälp skulle de inte kunne vara för andra, vilket stöd kunde de inte vara för sina män, och vilken lön skulle de inte kunna uppnå till sist! ”Bra, du gode och trogne tjänare” skulle ljuda som den härligaste musik i deras öron. Orden: ”Gå in i din herres glädje!” skulle betala dem tusenfalt för allt det lidande och alla de prövningar som de måste tåla för att kunna frälsa dyrbara själar. - Vitnesbörd för församlingen 1, sid. 451-453.