En oroad själ, som lider av kroppslig sjukdom som följd av långvarig överträdelse, ropar då hans samvete vaknat: ”Gud, var nådig mot mig, syndare. Gör mig till ditt barn!” Det är då som predikanten, stark i tron, bör vara beredd att kunna tala om för den lidande att det finns hopp för den botfärdige och att var och en som längtar efter hjälp och ett gynnsamt mottagande, kan finna befrielse och frid i Jesus. Den som i saktmod och kärlek så förmedlar evangeliet till den plågade själ, som i så hög grad behöver dess budskap om hopp, är ett språkrör för Honom som gav Sig själv för människorna. När han talar lämpliga ord som förmedlar hjälp och när han sänder upp böner för den som ligger på smärtans läger, så kommer Jesus att göra den verksam. Gud talar genom mänskliga läppar. Deras hjärtan påverkas och det mänskliga kommer i beröring med det gudomliga.