”Var frimodiga i Herren”
Efter det att tiden hade gått ut år 1844, var en del bröder och systrar samlade till ett möte. Alla var mycket förkrossade, ty besvikelsen hade varit stor. Snart kom det en man in och ropade: ”Var frimodiga i Herren, bröder! Var frimodiga i Herren!” Detta upprepade han gång på gång, tills vartenda ansikte strålade och varje röst upphöjdes i lovprisning till Gud.