När vi råkade in i bekymmersamma situationer, tillbringade vi ofta hela natten i allvarlig, kämpande bön, med tårar och bön om hjälp från Gud och om att ljuset måtte lysa över Hans ord. När ljuset verkligen kom och molnen skingrades, vilken glädje, tacksamhet och lycka vilade då inte över de förut ängsliga, allvarliga bedjande! Vår tacksamhet mot Gud var lika uppriktig, som våra allvarliga och innerliga rop efter ljus tidigare hade varit. En del nätter kunde vi inte sova, därför att våra hjärtan överflödade av kärlek och tacksamhet till Gud. |