En förkunnare kan inte utföra Guds uppdrag på ett godtagbart sätt, samtidigt som hans sinne är upptaget av stora personliga affärsföretag. Att på detta sätt dela sitt intresse förlamar den andliga uppfattningsförmågan. Sinne och intellekt sysslar med materiella angelägenheter medan andliga angelägenheter blir av underordnad betydelse. Han försöker anpassa sitt arbete för Gud efter omständigheterna, i stället för att ordna omständigheterna så att han kan uppfylla Guds krav.