Hanoks vandring med Gud ägde inte rum i en hänryckning eller en vision, utan i hans dagliga livs alla plikter. Han blev inte en eremit som fullständigt stängde sig inne för världen, ty han hade en gärning att utföra för Gud. I familjen och i sitt umgänge med människorna, i sitt liv som make och far, som vän och medborgare var han Guds trogne och karaktärsfaste tjänare.