Genom sitt verksamma liv upprätthöll Hanok stadigt sin förbindelse med Gud. Ju större och ju mer pressande hans arbete var, desto mer trofasta och allvarliga var hans böner. Han fortsatte att under vissa perioder utestänga sig helt från samhället. Efter att ha uppehållit sig någon tid bland folket och verkat för att hjälpa dem genom undervisning och genom sitt exempel, tillbringade han en tid i ensamhet, hungrande och törstande efter den gudomliga kunskap som Herren ensam kan förmedla.