När det är nödvändigt för att kunna främja sanningens sak och Guds ära att möta en motståndare, hur försiktigt och med vilken ödmjukhet bör då inte de [sanningens försvarare] ta upp kampen! Under rannsakning av sina egna hjärtan, syndabekännelse och under allvarlig bön, ofta också med någon tids fasta, bör de ropa till Gud om att Han särskilt måtte hjälpa dem och ge Sin frälsande, dyrbara sanning en härlig seger, för att villfarelsen måtte komma att framträda i sin rätta urartning och dess förfäktare fullständigt bringas ur fattningen…